Malmö Allmänna Schackklubb

Magnus Carlsen (12) snakker ut om VM-sølv, skolefravær, Kreta-opphold, treningsmetoder, ambisjoner for 2003 og livet forøvrig – eksklusivt for Bergens Schakklubs hjemmeside!
”Nå stagnerer han nok snart!”, mumlet diverse (misunnelige) konkurrenter i Sjakk-Norge da den fortsatt knapt 11-årige Magnus Carlsen passerte 2100 både nasjonalt og internasjonalt for ett år siden. Selvoppnevnte barnesjakkpsykologer fryktet at 2002 ville bli året hvor Magnus ble utbrent og/eller la opp. Dette etter to år med mirakuløse fremganger som hadde gjort ham historisk som ”yngste stort sett alt mulig” i norsk sjakk. Når 2002 nå går inn i sluttspillets siste fase kan det konstateres at Magnus har hatt et nytt år med store fremganger - med bl.a. et nytt Nordisk Mesterskap for Ungdom og prestasjoner opp mot 2400 i enkelte internasjonale turneringer med voksne motstandere. Han er nå også Norgeshistoriens yngste elitespiller, yngste Norgesmester for klubblag, yngste spiller over 2200 og yngste FM, og vil før jul trolig også være den yngste over 2300 både på FIDE-ELO og norsk rating. I høst fikk han omsider også muligheten til å representere Norge i EM og VM for ungdom, og kvitterte for tilliten med 6.plass i EM U12 (6.0/9) og 2.plass i VM U12 (9.0/11, samme poengsum som verdensmesteren). I helgen (30.11.2002) fylte han 12 år, men smiler fortsatt som en miniputt hver gang han starter en ny turnering. Magnus Carlsen sa nei til intervju med to TV-kanaler etter VM – men ja til Eirik T. Gullaksens utsendte medarbeider på bursdagen sin:

Hans Olav: Gratulerer med 12-årsdagen – og nok en gang med VM-innsatsen! Du har i høst gjort først det klart beste norske resultat noen gang i EM for Ungdom, og så det suverent beste norske resultat noen gang i VM for Ungdom! Med forbehold for min hukommelse er dette også de to sterkeste nordiske resultater noensinne i disse store mesterskapene. Det er vel unødvendig å spørre om du er fornøyd?

Magnus: Takk for det! Vil vel si at jeg er fornøyd alt i alt. Men EM ble ikke så bra til slutt – der ledet jeg alene med 4/4, og siden ble det liksom bare gullet som gjaldt. I VM ble det helt annerledes siden jeg tapte i første runde. Etter det var medalje målet, og da slappet jeg bedre av. Til slutt var gullet irriterende nær, men sølv var på ingen måte noe nederlag. Jeg var fornøyd med spillet også, etter den første runden. Klarte å slå motstandere på 2100-2200 ganske greit – og det har jeg ofte slitt med.

Hans Olav: Ja, den første runden satte noen Colakrus på høykant i vrangstrupen for oss distansesupportere foran dataskjermen. Hva skjedde?

Magnus: Masse rot både før partiet og etter at det startet! Arrangørene hadde klart å registrere meg som uratet, og så var jeg uheldig å få en ganske god motstander helt uforberedt. Sto allikevel godt helt til jeg bukket. UFF!

Hans Olav: Men så tråkket du gassen gjennom bånn med 8.5/9, og ledet alene før siste runde. Var det et lite skår i gleden å ikke vinne da?

Magnus: Selvfølgelig, men den skuffelsen gikk raskt over. Vet ikke helt hvorfor jeg ikke vant den stillingen, spilte rett og slett ikke godt nok siste del av partiet.

Hans Olav: Russeren med det amerikanske fornavnet og det vanskelige etternavnet – Ian Nepomniachtchi (!?) – vant både EM og VM i år. Kan du slå ham neste gang?

Magnus: Håper da virkelig det... Han er god, men ikke SÅÅ god: Jeg sto veldig godt mot ham før jeg fikk tidsnød i EM, og vi spilte jo remis i VM.

Hans Olav: Ble du godt kjent med ham og andre konkurrenter underveis i mesterskapene?

Magnus: ”Ian” snakket jeg litt med i biljardrommet. ”Did you really lose to him?”, spurte han og pekte på min motstander fra første runde! Men å spille biljard med ”Ian” var ikke det store, han begynte å jukse når han lå an til tap… Ellers blir det mest kontakt med de andre norske, som man bor sammen med – og litt med motstanderne hvis vi ser på partiene. Men etter rotet i starten var det et flott arrangement på Kreta, og noen svømmeturer ble det jo mellom rundene. Alt var veldig hyggelig bortsett fra fridagen, for da presterte pappa å si ja til en sånn ekskursjonstur som arrangøren tilbød...

Hans Olav: Det er utrolig hvor hensynsløse velmenende foreldre kan bli! Hva synes du om den nye og kortere betenkningstiden som nå brukes i VM (90 minutter + 30 sekunder per trekk)?

Magnus: Egentlig liker jeg best å spille med lengre tid. Men FIDE-tiden hjelper meg nok til å slå litt svakere spillere, siden jeg vanligvis spiller fortere enn dem – så sånn sett var det praktisk. Tidsforbruket mitt ble ikke noe problem i VM, jeg var bare så vidt under ti minutter igjen på klokken i et par partier.

Hans Olav: Vi i Norge har sjelden mulighet til å sende med tittelholdere for å hjelpe spillerne med sjakklige forberedelser og analyser underveis. Opplevde du det som et problem i forhold til konkurrentene?

Magnus: Nei, det gikk greit. Jeg liker å forberede meg på egen hånd, og selv å velge hvilken åpning jeg skal spille. Av og til kunne det vært fint med hjelp, men heller som nå enn å bli kommandert til hva jeg skal spille av en russisk GM...

Hans Olav: Mange av oss mente at du kunne kjempet i toppen av EM og VM alt i fjor, men da sa Ungdommens Sjakkforbund nei til å delta i U12. Hvordan opplevde du det?

Magnus: Det var jeg veldig misfornøyd med! Spilte flere internasjonale turneringer med voksne i fjor, hadde vært artigere og neppe særlig skadelig å spille med de på egen alder også...

Hans Olav: Du sa straks ja til et intervju med meg på vegne av Eirik T. Gullaksen og Bergens Schakklubs hjemmeside, men sa nei til to TV-kanaler... Hvorfor det?

Magnus: Det ble litt mye mas etter VM. Og så hater jeg å bli intervjuet av journalister som ikke vet noe om sjakk! Mye hyggeligere å snakke med venner som kan noe om sjakk...

Hans Olav: Takk så mye! Du har vært mye borte fra skolen i høst – hvordan går det?

Magnus: Tror ikke de har noe imot at jeg reiser bort et par uker og kommer hjem med en VM-medalje! Skolen er forståelsesfull med fravær så lenge jeg henger greit med i bøkene. Jeg tror det er bra både i forhold til skolen og sjakken at jeg er på skolen noen uker, og så spiller en turnering. I sommer ble det nok litt for mange turneringer for tett på hverandre, men går det lenge uten sjakk blir jeg rastløs på skolen...

Hans Olav: Hva sa de andre i klassen da du kom hjem med sølv fra VM?

Magnus: Masse rart, men det var slett ikke så ille... Men noen var nok litt misunnelige fordi jeg fikk dra til Kreta.

Hans Olav: Når du er hjemme og går på skolen, hvor mye sjakk i uken blir det da?

Magnus: Så mye som jeg synes er gøy... 21 timer, kanskje? Tre timer per dag i gjennomsnitt høres riktig ut, men i perioder blir det mer.

Hans Olav: Så et spørsmål mange unge spillere sikkert gjerne vil ha svaret på: Hvordan trener du sjakk?

Magnus: Hjemme blir det mest til at jeg spiller på ICC (Internet Chess Club) og leser sjakkbøker. Jeg leser mest åpningsteori, men ser da på mange forskjellige typer åpninger og stillinger. Partiene mine ser jeg mer på med motstanderne og med pappa etter at partiene er ferdigspilt under turneringene, men også når jeg trener med Simen (GM Simen Agdestein).

Hans Olav: Og hva gjør du i vanlige skoleuker den tiden du ikke driver med sjakk?

Magnus: Leser Donald, spiller fotball og går på ski... TV ser jeg lite på, men en del sport blir det jo – fotball og ski er favoritter på skjermen også.

Hans Olav: Jenter?

Magnus: Jeg tapte mot en i Gausdal Troll Masters i januar 2002, tror jeg...

(Her evakuerer resten av familien Carlsen huset. Pappa Henrik ber intervjueren minne Magnus om å spise lunch når han er ferdig.)

Hans Olav: Minn meg på at jeg minner deg på å spise lunch når vi er ferdige!

Magnus: Det skal jeg huske!

Hans Olav: Hva er det morsomste med sjakk?

Magnus: Det var det da... Alt? Det er alltid morsomt og spennende å spille sjakk, men mest når jeg vinner!

Hans Olav: Hva er det minst morsomme med sjakk?

Magnus: Å tape!!

Hans Olav: Det var det, da... Du fylte 12 år i går, hvordan tar du det å tape et langt parti etter kanskje 5-6 timers spill?

Magnus: Jeg kan bli veldig irritert på meg selv, men det går fort over. Sjakkturneringer er god trening i å ta tilbakeslag. I VM var jeg svært irritert etter det unødvendige tapet i første runde, men klarte å nullstille meg før andre runde. Så vant jeg i stedet de seks neste rundene, slik at tapet nesten ble en fordel til slutt...

Hans Olav: Selverkjennelse er en av de viktigste egenskapene både i sjakk og i livet for øvrig... Hva regner du som din sterkeste side som sjakkspiller?

Magnus: I forhold til de fleste på egen alder er jeg kanskje god strategisk. Men jeg liker pang-pang-sjakk også, det morsomste VM-partiet var det angrepspartiet i 15 trekk mot ukraineren.

Hans Olav: Og den svakeste siden din som sjakkspiller?

Magnus: Bortsett fra sjakkoppgaver og sjakkstudier, som jeg alltid skårer dårlig på? Trives ikke i tidsnød, men klarer stort sett å unngå det nå. Er nok dårligst når jeg kommer under press, forsvarer meg ikke så godt.

Hans Olav: En favoritturnering du er særlig glad i å spille?

Magnus: Ja takk, mange! EM og VM for Ungdom, Landsturneringen, Bad Wiessee i Tyskland – og så Gausdal, selvfølgelig. Jeg spiller i det hele tatt gjerne internasjonale turneringer i Norge, også for egen del: Det blir billigere og er enklere med språk – og så er jeg ikke så glad i lange flyturer.

Hans Olav: Og neste utfordring nå blir?

Magnus: Gausdal Troll Masters i januar, så klart! Blir kjempegøy med ti runder og mange tittelholdere.

Hans Olav: Jeg er meget spent på hva du finner på der...

Magnus: Det kan nok bli mye rart! Jeg spiller for IM-napp, men det er kanskje litt optimistisk.

Hans Olav: Og videre målsetninger for sjakkåret 2003?

Magnus: Vinne EM for Ungdom og VM for Ungdom, ta IM-napp og komme over 2400 i rating, og å ta medalje i Eliteklassen i NM... Det siste blir nok litt hardt, og jeg klarer nok ikke alle målene i 2003 – men skal gjøre mitt beste!

Hans Olav: Og du har etter 2003 fortsatt syv år igjen som junior... Hvor god ønsker du å bli som voksen?

Magnus: 2650 kanskje, jeg håper jo på å komme opp i verdenstoppen. Men helt opp er det langt, tror aldri jeg kan nå den store VM-tittelen. Internasjonalt er sjakk en stor og hard sport, tror jeg er ratet som nummer 12 i verden av spillere født i året 1990! Riktig nok virker noen av de andre ”ikke underratede”, men det er mange store talenter. Den beste av 1990-erne, Sergey Karjakin fra Ukraina, er alt en GM på godt over 2500 – og han slet hardt for å vinne VM for Ungdom U12 i fjor... Han er født i januar, men likevel...

Hans Olav: Takk for at du stilte opp, forhåpentligvis vet sjakk-Norge å sette pris på det og på deg... Ikke glem lunchen, forresten!

Magnus: Å lunchen, den hadde jeg helt glemt...

Hans Olav: Du er som de fleste sjakkspillere litt distre, unge mann...

Magnus: ”Distre” er riktig, men ”litt” er nok ”ikke å overdrive”...
 

Lite pö om pö kom lagmedlemmarna insläntrande till Högaholms välordnade
källarlokal ute på Lindängen.
Till slut var alla på plats och jag lyckades samla ihop styrkan utanför.
Med hjälp av Jörgen Lundhs finger
på avtryckaren blev det en lagbild.



Laget styrka är definitivt jämnheten. En titt på laguppställningen visade
att vi var klara favoriter,
men det gällde dock som vanligt att inte underskatta motståndarna.
Även om de var lägre rankade
så hade Högaholm flera rutinerade spelare med i laget. 

Strax var spelet igång och alla såg koncentrerade ut. Det enda som störde
var möjligtvis u.t. som emellanåt sprang runt för att med korta noteringar
få till ett underlag för referatet du just nu läser.

Efter en halvtimmes spel såg det givetvis rätt jämt ut: Hans fick tänka som
svart i avbytesvarianten i Slaviskt medan Jörgen kunde teorin vilket märktes
på klockan. David och Adam verkade väl preparerade som vit i Kungsindisk
resp. svart i Caro-Kann på bord 7 och 8. 

Efter en timmes spel stod det stilla på förstabordet där bägge parter tänkte
länge över sina öppningsdrag. Stig-Arnes kungsställning såg lite betänklig ut
med schweizerostformationen h6, g5, f6 framför kungen. Dock förbrukade
motståndaren väldigt mycket tid på hur han skulle börja skära i osten.
Gorm spelade en Morragambit och hade med e5 lyckats etablerat ett obehagligt tryck.  

En och en halv timme: Lars-Göran hade en bekymrad min på sjättebordet
som svart i en Svesjnikov, i synnerhet som Piotor drog snabbt och pressade
på klockan. Vits springare på d5 såg ut som en besvärlig bjässe och klockan
indikerade att han skulle få mycket svårt att rädda partiet: Vit 1:14  svart: 0:17
med 17 drag spelade … 

Desto bättre såg det ut för Ståhlbergs. Först klar blev Adam efter övertygande
positionsspel. Klart var också att Davids motståndare kört fast på damflygeln i
en Sämisch. Han måste ge pjäs för att inte bli matt.   

På första bordet var man fortfarande på öppningsstadiet efter12 drag på en timme.
Tänkte Anders taktiskt att han likt en 800 meterslöpare satt inne med en bättre
spurt mån tro?!

U.t. hade som vit etablerat ett visst tryck i en damgambit och stod säkert i en
solid ställning. Då var det hel annat spel på 4:e bordet. Stig-Arne balanserade
på randen efter ett vasst kvalitetsoffer från motståndaren, men klockan visade
ju 1:55 och S-A förvarade sig slugt mot sin av tidsnöden svårt plågade motståndare. 

På andrabordet var det också vasst spel, klicka på namnen för det kommenterade
partiet Lundh, Jörgen - Nilsson, Hans

Nu började poängen komma in: 

Strömberg,G (1973) - Heinonen,H (1735) [B21]

1.e4 c5 2.d4 cxd4 3.c3 dxc3 4.Nxc3 Nc6 5.Nf3 e6 6.Bc4 Qc7 7.Qe2 Nf6 8.e5
är en tematisk framstöt i Morra. I vissa varianter är det direkt dödande om vit får in
den, dock inte i denna ställning. 8...Ng4 9.Bf4 Bc5? ser inte rätt ut för löparen blir
ju bortjagad och vit kommer in på d6 med tempo. f6 var en bättre idé för att försöka
få bort vits e5-kil i ställningen. 10.0-0 a6 11.Ne4 Be7 12.Nd6+ Bxd6 13.exd6 Qd8
14.Rac1 0-0 15.h3 Nf6 16.Bg5 Fritz tycker inte att svart står så dåligt, men de vete
f-n om jag kan hålla med om. Katastrofen ligger och lurar känns det som. 16...b5
17.Bd3 Bb7 18.Rc5!? I vissa lägen kan tornet kastas in mot kungen. Det garderar
också e5 samtidigt som han kanske kan dubblera på c-linjen. 18...Nb4 19.Bb1
Intressant och förmoligen starkare var 19.Ne5 med idén Sg4. 19...Qb6
20.Qe5 Rfc8? Förlustdraget. Bättre var Sbd5 eller Se4 21.Rxc8+ Rxc8
22.Bxf6! gxf6 23.Qxf6? Vit hade vunnit klockrent med  23.Qg3+! Kh8
24.Qh4 Nc2 25.Bxc2 Rxc2 26.Qxf6+ Kg8 27.Ng5 eller; 23.Qg3+ Kf8
24.Bxh7 23...Bxf3 24.gxf3 Qxd6? [ 24...Qd8!] 25.Kh1! Partiet har gått
upp och ner men nu får Gorm in en touché som sänker svart som gav upp 1-0
25...Nd3 26.Rg1+ Kf8 27.Qh8+ Ke7 28.Qxc8 Nxf2+ 29.Kg2 Qd2
30.Qc5+  vinner för vit.

Davids vinstföring gick som på räls och svart fick aldrig komma in i partiet.
Stig-Arnes motståndare hann med sin katastrofala tidsnöd inte med att räkna
hem vinsten. S-A kontrade och vann, inte helt orättvist, med hjälp av klockan.
Lars-Göran som är känd för sin sega defensiv lyckades som genom ett under
ta sig till slutspelet trots mycket svår tidsnöd, men partiet gick till slut inte att
hålla 1-0. Mitt eget parti slutade remi efter att jag satt bort fördelen.

Sist färdig var Anders som mycket riktigt la in en spurt och tog hem slutspelet
efter ett intressant parti. Slutresultat:

Spelarna i andra laget kunde åka hem till klubben med nöjda miner.

Enligt min mening består en bra schackklubb av fyra viktiga element; en attraktiv klubblokal, aktiv juniorverksamhet, gamla gråskägg och schackliga förebilder. För mig spelar det ingen roll vilket pass de senare innehar.

Min kompis Anders Sandström (AS) är yrkesman när det gäller skrivandet. Från hans tangentbord flyger bokstäverna med blixtens hastighet ut i rymden. Hans senaste inlaga på Anders hörna för mina tankar tillbaka till min andra period i LASK (1998-2002).

Förgubbningen,  överdriven satsning på utländska spelare samt bristande satsning på juniorer är huvudteman. Intressanta synpunkter från LASK´s före detta vice ordförande. Men varför denna hysteriska fixering vid ålder, titlar och ranking i en tankesport där unga som gamla, män som kvinnor kan mötas på lika villkor?  

Först juniorerna; av de tre som AS nämner är bara den sympatiske Axel Smit i mina ögon en LASK produkt.  Tikkanen kom till LASK vid årsskiftet 1999-2000 och kom direkt in i förstalaget. När tränare och tillika lagkapten Jesper Hall frågades varför, blev svaret att Tikkanen var en av hans elever ?! Man fick intryck av att LASK skulle bli plantskola för det svenska juniorlandslaget. Vissa av oss ”gubbar” kände oss överkörda.

Jag förstår juniorer med ambitioner som söker sig till klubbar som spelar i Elitserien.

Men AS nämner ”fattiga klubbar”. I mitt tycke har LASK blivit mycket fattigare; Calle verkar ha slutat arbeta för klubben och klubblokalen är inte värdig en ”storklubb” som LASK.

Är det mån daltandet med danskar som har fört LASK ner till den katolska källaren?

Ett exempel på ”juniorsatsning” på nära håll är Malmö Schacksällskap (MSS). Vid nittiotalets mitt fick vi gamla gråskägg veta att Sveriges Schackförbund var ett ungdomsförbund och de kostnader som förstalaget åsamkade klubbkassan skulle bort. Denna ”satsning” har resulterat i att klubben nu är vilande och att lokalen är såld. Johan Sigeman med flera tröttnade och tog sin Mats ur skolan.

Utländska spelare eller egna produkter är en het fråga. Där gick LASK i bräschen för drygt fem år sedan  med en massa polacker samt en hel del danskar. Jag har inte dåligt samvete även om det var jag som engagerad min landsman Helgi Áss Grétarsson, som blev LASK´s förste stormästare. Helgi höll föredrag på klubben och visade ett stort socialt engagemang . Han är nu ordförande i en av storklubbarna i Reykjavik, studerar juridik och spelar schack på hög nivå när tiden tillåter. Dessutom har han ”importerat” en duktig kvinnlig schackdrottning från Tjeckien,

Några ord om positiv ”förgubbning”. Bent Larsen och Friðrik Ólafsson spelade nyligen en match i Reykjavík. Matchen vanns av min idol Friðrik. Han lät schacket vila några år under  sextiotalet och blev jurist. De senaste 20 åren har han varit administrerande chef för Althinget. Larsen har varit proffs hela sitt vuxna liv. Matchen har fått enorm publicitet och det blev alltså amatörens vinst över proffset. Jag tror inte att en match mellan Magnus Carlsen och någon yngling från Kramatorsk skulle kunna få lika stor uppmärksamhet.

Med de knappa resurser som finns är det inte lätt att prioritera. De flesta vill spela och de få som gör ”hästjobbet”, d v s driver klubbarna får ofta oförtjänt kritik. Naturligtvis skall man satsa på juniorer och hoppas juniorerna är beredda att satsa på schack utan att försumma sin utbildning. Men juniorerna behöver förebilder och där tycker jag personligen att Ivan Sokolov ett utmärkt exempel. Min gamla klubb LSK  har två klubblokaler  och aktiv juniorverksamhet ”trots” sin satsning på förebilderna Ivan Sokolov och Jan Timman. Min medfödda blygsamhet förbjuder mig att förtälja vilken islänning ingick i LSK´s lag som blev svensk mästare för 20å sedan.

Hemsidans läsare har redan tagit del av Björns utmärkta artikel om hans tredje Islandsresa. På det glada åttiotalet arrangerade MSS två resor till Sagoön. 1985 var det Arnthor Einarsson, dåvarande ordförande i MSS som stod för planering och genomförande. Med på den resan var bl a Johan Sigeman, Per-Inge Helmertz och Björn Ahlander.

I februari 1987 arrangerade MSS återigen en resa till Island. Då arrangerade IBM en superturnering med 12 deltagare. I startfältet fanns Short, Tal, Ljubojevic, Korshnoi, Polugaevsky och Timman. I andra ronden fick se partiet Tal – Hjartarson som Tal vann på sitt ”gamla” trollbindande sätt.

Med i den tiomannagrupp som åkte dit som ”schackturister” var Calle Erlandsson, Anders Nylén, Einar Haraldsson (en ytterligare en isländsk MASare!?) samt Björn och andra dåvarande MSSare. 

Eftersom Björn inte publicerar några av sina partier från förra helgen tänkte jag göra det! Men som inledning vill jag göra en kort presentation av Björns lag och hans motståndare.

Björns lag heter Haukar i Hafnarfjördur, som är en förstad till Reykjavik. Föreningen är i första hand en fotbollsklubb och bildades de 12 april 1931. Haukar har också avdelningar för handboll, karate, skidor, basket och sedan få år tillbaka även schack.
 
Björn Ahlander                                                                Gunnar Gunnarsson

Gunnar har varit isländsk mästare i både fotboll och schack! Han är född 1933 och spelar fortfarande schack för glatta livet. Han har varit president i det isländska schackförbundet i två perioder (1974-1976 och 1982-1984). Jag fick nöjet att möta honom i de isländska individuella mästerskapen 1976 och 1977. I mitt bibliotek hittat jag en liten bok som heter fritt översatt; 65 partier spelade av unga isländska schackspelare. Den är utgiven 1957 av Friðiksjóður (sjóður=fond). Fridriksjóður bildades för att stötta Friðrik som då var på väg mot världstoppen. I den samlingen har Gunnar tre partier, bl a en vinst mot den blivande nordiska mästaren Thorbergsson. Gunnar representerar numera KR, en annan fotbollsklubb som har schack på programmet. KR och Haukar slogs om förstaplatsen i Div 3 och Björn fick äran att avgöra på första bord i den viktiga matchen mellan ”fotbollsklubbarna”.

Dags för avspark!

Isländska Lagmästerskapet 2003-2004
Reykjavik: 2004.03.06
Rond 7
Vit: Björn Ahlander, Haukar
Svart: Gunnar Gunnarsson, KR (Knattspyrnufelag Reykjavíkur)

1.d4 d5 2.c4 dxc4 3.e4 e5 4.Sf3 Vit offrar en bonde för snabb utveckling exd4 5.Lxc4 Lb4+ 6.Sbd2 Sc6 7.O-O

Sf6 8.e5 Sd5 9.Sb3 O-O Här är 9.-Sb6 vanligast och troligen bäst 10.Sbxd4 Le7 Fortfarande var Sb6 att föredra, nu får vit ett kraftigt initiativ

11.Sxc6 bxc6 12.Sd4 Ld7 13.Lb3 Te8 14.Te1 Lf8 15.Bd2 Dh4 16.Sf3 Dh5 17.Tc1 Tab8 18.Tc4! Le7 19.h3 Sb6 20.Tce4 Dg6

                                           

21.e6! Lxe6 22.Txe6 1-0  (Partiet för genomspelning)

Haukar kommer nästa säsong att spela I Div 2, där Selfoss med undertecknad kommer att vara en av motståndarna. Torfi Stefansson spelade denna gång för Akureyri II. Laget kom sist i Div 1 och kommer då att vara bland mina och Björns motståndare till hösten i Div 2. Vi ses i Reykjavik i oktober!?

Skottdagen 2004 var en strålande vinterdag och även om vi hade långt att köra till Österlens SV som f.n. har sin klubblokal i S:t Olofs medborgarhus, så kändes det ändå mest som en utflykt i det vackra vädret. Själv startade jag upp på cykel och min väg går förbi fridfulla Möllevångstorget. Jag stannade upp och tog en bild. En söndag morgon har övervakningskamerorna ingen anledning att jobba övertid som synes – men var är sibylla kiosken...? Den har jag retuscherat bort med hjälp av bildbehandlaren och jag skulle uppriktigt sagt inte blivit ledsen om den försvann på riktigt också – eller vad tycker du?!

Snart var vi på väg i bilen längs väg 11. Turen gick tvärs igenom Skåne via Sjöbo – Tomelilla – Fågeltofta – S:t Olof. Medborgarhuset var en mysig och rymlig lokal som lämpar sig bra för schack. Annars är Österlens SV vana vid ett zigenarliv – detta var tredje klubblokalen på kort tid. Bl.a. har man funnits tidigare i Brösarp och Simrishamn.

Laguppställningen visade att vi var klara favoriter. En seger här och vi skulle dessutom ro hem serien så det var inga problem med motivationen för vårt rutinerade lag. Även motståndarna var rutinerade. Se här t ex Arvid Karlsen och Bengt Pröjts vid åttonde respektive sjunde bordet mot våra spelare Ronlan och Stork. Föga anade Karlsen att han knappt skulle hinna med att skiva namnförtydligandet uppe på protokollet förrän det var dags att skriva på lite längre ner…:

(13) Karlsen,A - Ronlan,D [B41]
Div III (6), bord 8
1.e4 c5 2.Nf3 e6 3.d4 cxd4 4.Nxd4 a6 5.a3 Nf6 6.Nc3 Qc7 7.Bd3 Bc5 8.Nf3 Nc6 9.0–0 Ng4 10.Qe2?? Nd4 0–1

Med en sådan smakstart kunde det knappast gå fel för vårt lag. Även u.t. plockade ganska snabbt hem en hel poäng med hjälp av den accelererade draken. 

(16) Andersson,J (1776) - Nilsson,H (1996) [B34]
Div III (6), bord 4
1.e4 c5 2.Nf3 Nc6 3.d4 cxd4 4.Nxd4 g6 5.Be3 Nf6 6.Nc3 Bg7 7.Be2 0–0 8.h4 d5 9.Nxc6 bxc6 10.e5 Nd7 11.f4 e6 12.h5 Rb8 13.hxg6 fxg6 14.Bh5 Rxb2 15.Bxg6 hxg6 16.Qg4 Qe8 17.Kd2 Rb4 18.Ne2 Nxe5 19.Qh4 Nc4+ 20.Kd3 e5 21.Qh7+ Kf7 22.fxe5 Bf5+ 23.Kc3 Nxe3 [23...Qxe5+ med matt var vackrare ] 24.Kxb4 Qxe5 25.Raf1 Qb2+ 26.Kc5 Qb6+ 27.Kd6 c5# 0–1

Adam Ståhlberg var sist klar, men han förvaltade på ett säkert sätt bondeövertaget i tornslutspelet, i ett välspelat parti.

(20) Gaussne,P - Ståhlberg,A [B10]
Div III (6), bord 6
1.e4 c6 2.Nc3 d5 3.exd5 cxd5 4.d4 Nc6 5.Nf3 Nf6 6.Ne5 e6 7.Nxc6 bxc6 8.Ne2 c5 9.c3 Bd7 10.Ng3 a5 11.Be3 Rb8 12.Rb1 Qb6 13.Bd3 cxd4 14.Bxd4 Bc5 15.Bxc5 Qxc5 16.0–0 0–0 17.Nh5 Nxh5 18.Qxh5 g6 19.Qg5 Rfc8 20.h4 Bb5 21.Bxb5 Rxb5 22.h5 Ra8 23.hxg6 hxg6 24.Qd2 Qb6 25.b3 Rc8 26.Rfe1 Qc7 27.Qh6 Rc5 28.g3 Rxc3 29.Kg2 Rc2 30.Rh1 Qe5?! [Fritz hade spelat Txf2! här] 31.Qh7+ Kf8 32.Qh8+ Qxh8 33.Rxh8+ Ke7 34.Rxc8 Rxc8 35.Rb2 Rb8 36.Kf3 Kd6 37.Ke3 g5 38.f3 e5 39.g4 Rb4 40.Rh2 a4 41.Rb2 Ke6 42.Kd3 Rf4 43.Ke3 e4 44.fxe4 Rxe4+ 45.Kf3 Rb4 46.Re2+ Kd6 47.bxa4 Rxa4 48.Rg2 Ra3+ 0–1

När det var dags att summera så hade vi inte förlorat något parti och saken var klar. Nästa år kan vi glädja oss åt att spela i division II – och det är där vi hör hemma!

Österlen tog förlusten med jämnmod och efter matchen fanns tid till en stunds samspråk utanför lokalen. Det pratades en hel del om gamla goda tider.

Byn Selfoss har några tusen invånare. Den ligger 60 km sydost från Reykjavik. I motsats till många byar på Island så har Selfoss ingen hamn, avståndet till sydkusten är ca 15 km. Igenom byn rinner en stor älv, men nedströms finns forsen Selfoss. Därför finns ingen hamn. Sevärdheter som Gullfoss, Geysir, Hekla och Thingvellir finns i närheten. 


Naturen i Selfoss

Men denna lilla krönika skall handla om schack eftersom den är skriven för MAS´s hemsida! Hrafn Jökulsson och hans klubb ”Hrókurinn” har under hösten de senaste två åren arrangerat stormästarturneringarna ”Milk Tournament” i Selfoss. I Selfoss finns sedan 1929 Islands största mejeri. Det är därför närliggande för den energiske schackentusiasten Hrafn att ”mjölka” mejeriindustrin. Hrafn har högtflygande planer. Reykjavik skall bli schackets huvudstad och Selfoss skall bli Islands svar på Hastings. Vi får se hur det går med den saken, men visst är det imponerande med fyra tävlingar i Reykjavik med internationella deltagare under denna månad (mars 2004).

Det är naturligtvis inte bara Hrafn som är i farten, konkurrensen har fungerad som en vitamininjektion på de övriga klubbarna och schackförbundet.  

Men varför reser då medelmåttan från MAS till Island höst och vår för att flytta träbitar undrar vän av ordning.

Under våren 2002 arrangerade Hrafn Dan Hansson minnesturnering i Rådhuset i Reykjavik.

Eftersom jag översatte en artikel av Christer Niklasson fick en flygbiljett från Hrafn. När jag kom dit pågick sista ronden i det isländska lagmästerskapet. Det spelas numera med fyra ronder på hösten och tre ronder på våren. Där kämpade Selfoss i Div 3. En av spelarna var en gammal schackvän från sextiotalet och flera av spelarna var bland de juniorer som jag hade tränat i Selfoss i början av sjuttiotalet. De ville att jag skulle spela med dem hösten 2002. Var det någon som påstod att juniorverksamhet inte ”lönar” sig?!  

Säsongen 2002-2003 lyckades vi spela oss upp från Div 3 till Div 2. För två år sedan hade Selfoss bara ett lag i serisystemet, numera har klubben tre lag. Tredjelaget består uteslutande av entusiastiska ungdomar. Det är uppenbart att de internationella tävlingarna sporrar ung som gammal i Selfossområdet. 

Men Selfoss-a låg farligt nära nedflyttingsstrecket efter de inledande fyra ronderna i höstas. I likhet med Danmark räknas i första hand partipoäng. Det innebär färre taktiska remier och att varje halva kan avgöra slutplaceringen. 

Det är alltså fredagskväll och vi skall möta Bolungarvik, som tidigare har spelat i den högsta divisionen. Jag kände mig utvilad och taggat och fast besluten att kämpa till sista bloddroppe. 

Vit: Halldor Einarsson, Bolungarvik
Svart: Gunnar Finnlaugsson, Selfoss   
                                                      
(Partiet för genomspelning)

1.d4 Sf6 2. c4 c5 3.d5 b5!? Volgagambit (diagrammet) som fortfarande spelas på alla nivåer 4.cb5 a6 5.b6

Intressant spelsätt, dock inte lika vanligt som 5.ba6. Övriga alternativ är 5.e3, 5.f3 och 5.Sc3 5.-Db6 Bonden måste slås förr eller sedan. Alternativen 5.-g6 och 5.-d6 för oftast till ställningar liknande den som uppkommer i partiet. Däremot är 5.-e6 svarts mest aggressiva spelsätt, t ex 6.Sc3 Sd5 7.Sd5 ed5 8.Dd5 Sc6 9.Sf3 Tb8 med liten men klar fördel för vit.  6.Sc3 g6 7.e4 d6 8.a4 Många spelar här mer eller mindre automatiskt 8.- a5 för att behålla kontrollen över b6. I mitt tycke är det fel, eftersom svarts viktigaste fäste i denna variant är rutan b5. I liknande Volgaställningar är manövern Sf6-Se8-Sc7-Sb5 ofta svarts mest aktiva plan 8.-Lg7 9.a5 Db7 De vättiga alternativet är lika många som de rutor damen kan gå till, men enligt min databas i CA (Chess Assistant) är 9.- Db4 vanligast, följt av 10.Ta4 och 10.-Db7. Jag föredrog att spela damen till b7 direkt. Då återstår den akademiska frågan om det vita tornet står bäst på a1 eller a4?  10.Sf3 Lg4?! I denna typ av ställningar byter man gärna sin vitfältare mot den vita hästen på f3, men i detta fall finns en hake. Enligt databasen är 10.-0-0 det vanligaste  11.Da4!? Ld7 12.Dc2 Lb5!? Min idé att utnyttja rutan b5 skall utnyttjas vid första bästa tillfälle?!

13.Db3!? Lc6  Min första tanke var att spela 13.- 0-0 med den sannolika fortsättningen 14.Sb5 ab5 15.Ld3 14.Ta3 Db3 15.Tb3 Lb7 Svart står lite trångt, men åt andra sidan är det svårt för vit att utnyttja sin lilla fördel 16.Sd2 Kd8 17.f3 Se8 18.Sc4 Sc7 19.Sb6 Ta7 20.Le3 Le8 För att kunna spela Sb5 utan slag på d7 21.Lc4 Sb5 22.Sb5?! Efter 22.Sca4 väger det jämnt. Nu får svart ett litet övertag 22.-ab5 23.Lb5 Ta5 24.Le2 Ta1 25.Ld1 Kc7 26.0-0 Tb1?! Svart kastar bort sin lilla fördel i övermod, bättre var att spela 26.-Sd7

27.e5! Ett mänskligt och samtidigt ett mycket lurigt drag. Tiger 13.0 (motorn i Chess Assistant) förslår endast 27.Sa8 27.-Le5? Jag trillar rakt i fällan. Bättre var 27.-Ta1 eller 27.-Sd7 28.f4! Nu hotar Sa8 jämte Lg4 med kvalitetsvinst. Resten är en lång utförsbacke för svart 28.-Tb2 29.Sa8 Kc8 30.fe5 Tb3 31.Lb3 Kb7 32.ed6 ed6 33.Tf6! Ka8 34.Td6 Kb7? Bättre var 34.-Lb5 35.Td8 Kc7 36.Lg5 Sd7 37.Le7 Sb6 38.d6 Kc6 39.d7! Sd7 40.La4 (Diagrammet)1-0

Under lördagen gick det skapligt för mig med vinst och remi och Selfoss klarade sig kvar i den näst högsta divisionen.